kako majko da ga prebolim?

det gör så ont, ont i hjärtat, ont i kroppen, ont överallt.
ååå jag hatar att ha det såhär, saknaden tar död på mig. Vad gick fel? va det jag eller va det du? den frågan kan jag nog aldrig få svar på, det liksom bara blev såhär och det skulle inte va såhär. Du lovade att hålla hårt om mig, men varför släppte du då tagen? du va så fin, vi hade det så fint. Jag skrattade med dig, jag kände lyckan i hela kroppen varje gång jag såg dig. Det räckte med att någon sa ditt namn, jag blomstrade som en blomma. Den lyckan ska jag få tbx någon dag, kanske inte med dig men den lyckan ska jag känna igen. Det va så underbart.
Jag tänker på dig innan jag lägger mig, när jag vaknar och många gånger under dagen. Kanske inte varje dag, men jag tänker på dig många gånger.
Jag visar inte min smärta för någon, inte för vänner, inte för familj inte för någon. Ingen ska veta vilken smärta du lämnat efter dig, inte du inte någon annan heller. Ingen ska veta att du vann, du gick med "glädje" jag stannade med sorg,saknad,olyckligkärlek.
volim te, i zauvjek cu te voliti. <3

RSS 2.0